Det här beslutet bygger på en enkel slutsats. Vi har inte tid att vänta på politik och ändrade regler. Varje extra sekund som klimatkompensation ger jorden är en extra sekund till våra barnbarn.

Jag har gett upp kan man kanske säga. I flera år har jag drivit frågan att vi inte kan klimatkompensera fram en bra klimatpolitik. Det världen behöver är en räcka hårda klimatskatter och förbud för fossil energi bit för bit, år från år, för att vi ska klara framtiden.
Konsumenterna är väldigt maktlösa inför hur saker produceras och skatten bör därför ligga i källan som skapar problemet.

Problemet är att tiden börjar rinna ut. Det positiva är att kol faktiskt börjar minska i länder som Kina och att förnybar energi ökar kraftigt på jorden. Men utsläppen ökar samtidigt eftersom politiken inte är snabb nog. Vi är fler människor och vi konsumerar mer år från år.

Så vad kan vi göra?

Klimatkompensation kan vara en farlig green wash. Stora företag smutsar ner och sedan köper de lite trädplantering i Afrika som kompensation. Det skapar i bästa fall lite bättre utveckling i ett fattigt land, men det minskar inte företagets förstörelse totalt. Tänk dig norska Statoil eller Shell som exempel. De satsar jättemycket på gröna projekt för att kompensera utsläpp i transporter och kontor och så vidare. Men givetvis slutar de inte ta upp den olja som skapar de stora problemen.

Vi – som bor i den rika delen av världen – måste helt enkelt vända våra utsläppston till negativa ton. Vi måste minska utsläppen, inte kompensera de vi skapar. Annars har världen ingen chans.

Det finns också ett annat problem med klimatkompensation. Det är ju en frivillig koldioxidskatt. Men skatter bör vara något gemensamt, alla ska vara med och betala. Nu är det de klimataktiva, de som tar ansvar, de goda människorna, som klimatkompenserar. De giriga, de enögda, de som skiter i andra – gör det inte. Och fattiga kan självklart inte klimatkompensera för att man helt enkelt inte har pengar över. Klimatkompensation flyttar ansvaret från politiker och gemensamma lösningar till individer och aktiva.

Ändå har jag börjat klimatkompensera. Ja, mer än så. Jag har gjort en klimatkompensationssajt där även du kan kompensera utsläpp du skapar.

Det här beslutet bygger på en enkel slutsats. Vi har inte tid att vänta på politik och ändrade regler. Varje extra sekund som klimatkompensation ger jorden innan vi når ”tipping point” (alltså när klimatet slår över och börjar självrusa in i fem graders helvetesökning) är en extra sekund till våra barnbarn.

Varje liten andhämtning ökar chansen att massrörelser och partier ska kunna ta makt över klimatpolitiken.

Klimatkompensationen handlar om en väldigt enkel sak. Om jag flyger (vilket jag undviker) så betalar jag extra till klimatkompensationssajten och ETC sätter sedan upp solceller för de pengarna. På åtta år har solcellerna kompenserat flygresan men sedan fortsätter solcellerna i decennier framåt att göra nytta genom att göra ren el och därmed pressa bort smutsig el på jorden.

Det blir inte klimatkompensation, det blir plus!

Och det är långsiktigt, det gör nytta långt efter att jag själv inte finns kvar.

Klimatkompensation är helt enkelt nödvändigt om jag som konsument ska kunna se mig själv och barnen i ögonen.

Så nu ska jag köra en stor bil ner till Hamburg. Det kostar 294 kronor i klimatkompensation. Jag delar det med min arbetskamrat. 147 kronor… Hmm… Det borde kanske vara ännu mer?

Jo, det finns en annan aspekt med en klimatkompensationssajt som den vi har gjort. Man blir lite mer medveten om hur mycket utsläpp man skapar i sin vardag.

Du kan prova själv – klimatkompensation.etc.se.